När löpsedlarna i helsvart berättar om mycket grova brott kan man vara ganska säker på att det är en psykopat som ligger bakom. På fängelserna utgör psykopater en betydande andel även om de flesta brottslingar faktiskt inte är psykopater.

Många psykopater begår brott, men klarar sig undan straff och det är bara ett litet fåtal som begår de värsta och de mest uppmärksammade brotten.

Att kategoriskt säga att alla psykopater är kriminella är som att be om kritik, men om man säger att alla psykopater är kriminella, eller potentiellt kriminella, då är det knappast andra än de godtrogna som invänder. När det gäller psykopater kan man säga att om kriteriet för att inte vara kriminell är att personen är ostraffad måste det fattas något i definitionen. Jag vill påstå att alla psykopater faktiskt begår brott, men få straffas och orsaken till det skall jag komma till längre fram.

Varför är de kriminella?

Psykopaters kriminalitet hänger intimt samman med deras personlighet och denna kriminella benägenhet har bidragit till att många föredrar andra termer än psykopati, till exempel antisocial personlighetsstörning och sociopati. Här är det dock inte rätt plats att diskutera varför sådana etiketter leder galet.

Kriminaliteten är den helt självklara livsstilen med de egenskaper som psykopater har.

• De är opportunister
• De är spänningssökande
• De är helt orädda
• De är helt igenom egoister
• De kan inte göra avkall på egen tillfredsställelse
• De måste alltid få som de vill
• De kan aldrig acceptera att förlora
• De ignorerar varje social norm som står i vägen
• De är oförmögna till eftertanke
• De tänker inte på konsekvenserna
• De saknar spärrar
• De lever helt i nuet
• De saknar all form av medkänsla
• De saknar samvete
• De känner ingen ånger
• De kan aldrig känna skam

Att leva i nuet

Även en ostraffad psykopat har alltså med största sannolikhet begått kriminella handlingar, men då i så fall undkommit straff.

Förklaringen till den häpnadsväckande förmågan att klara sig undan rättvisan är att de bland annat har en stor förmåga och ingen skam att lägga skulden på andra*. Liksom att neka till skuld* och gärning där en normal person skulle finna det meningslöst att ens försöka. Och de satsar friskt på att ljuga sig fria vid varje misstanke som riktas emot dem och vid varje anklagelse. (Jämför punkt 4. Patologiskt lögnaktig!)

Ofta är dessa lögner, som framförs med ett obesvärat lugn, mycket övertygande, inte i huvudsak för att lögnerna är så skickligt komponerade utan mera på grund av psykologiska effekter hos den som hör dem.

Psykopater är notoriska lögnare som aldrig sätter något som helst värde på normer när det gäller dem själva och att tala sanning blir därför något närmast abstrakt för dem. Och i och med detta är de mer vana vid att ljuga i alla sammanhang (se punkt 4. Patologiskt lögnaktig) än den mest patologiska mytoman. Med en total avsaknad av samvete och en därmed följande total avsaknad av skuldkänslor och oförmåga att känna ånger för sina lögner (se punkt 6. Saknar ånger och skuldkänslor), eller oro för att de skall avslöjas, finns det inget som står i vägen för deras lögner. Då psykopaten också är helt kall och i avsaknad av varje tillstymmelse till empatisk förmåga (se punkt 8. Kall/bristande empatisk förmåga), då förstår vi lättare varför den inte avslöjar sig när den ljuger. Fysiologiska test visar att de kroppsliga sensationer som normalt följer på rädsla saknas hos psykopater.

Allt detta sammantaget förklarar varför de har så lätt för att klara sig undan där många ickepsykopater i stället faller till föga, erkänner och döms. Allt detta sammantaget leder också till misstanken om att det sannolikt inte finns några "ickekriminella" psykopater (däremot finns det många ostraffade). Att bevisa ett sådant påstående är lika omöjligt som att motbevisa det.

Varför är de mångsidigt kriminella?

Det talas så ofta om "de icke kriminella psykopaterna", de man också kallar "vardagspsykopater". Kunskapen är låg när det gäller psykopati över huvud taget och då kan sådana föreställningar frodas. Men alla psykopater är obestridligen ohederliga och de är alltid i något avseende kriminella. Men av nyss nämnda skäl är det få som grips och döms. Huvudsakligen är det bara de psykopater som ägnar sig åt den grövre kriminaliteten som lagförs. I den andra änden på skalan finns de som huvudsakligen nöjer sig med att parasitera på andra. De ägnar sig åt all tänkbar form av lurendrejeri, lånar pengar och saker som de aldrig har för avsikt att återbetala trots yviga löften och bedyranden av sin hederlighet och att man kan lita på dem "i alla väder". Det är bedrägerier som inte faller under allmänt åtal. Då är det inte heller så konstigt att de inte blir lagförda, i synnerhet som de kan komma med de mest trovärdiga bortförklaringar som leder till att offret tycker synd om dem och har överseende med att de svek, för de "kunde ju inte rå för" att de inte kunde göra rätt för sig. 

De flesta kriminella är inte psykopater och dessa har någon form av moral, om än inte fullt i harmoni med den som gäller i samhället i övrigt, men psykopaten däremot är i total i avsaknad av varje form av moral. De flesta kriminella utan psykopatistörning specialiserar sig på vissa typer av brott. De blir "proffs" på sitt gebit, vilket gör att de känner en viss trygghet i att syssla med det som de har lärt sig att behärska. Det kan vara villainbrott, bankrån osv.

Psykopaten däremot rör sig i alla kretsar, som driven av en slags inre oro att hela tiden knyta an till nya personer och nya miljöer, förvisso bara helt ytligt och tillfälligt, och utnyttjar då sin vältalighet. "Snabb i truten", som man brukar säga och som möjliggörs av den ytlighet som kännetecknar deras konversationer (se ytligt/charmig). Den ytligheten kan förklaras som så: att om man aldrig spiller tid på att fördjupa sig i någonting över huvud taget, då kan man ju samla på sig en stor mängd rekvisita av nonsens (kostnadseffektiva) att plocka fram med ett charmerande leende för vinna andras beundran och avväpna dem innan man slår till (se bedräglig/manipulativ).

Psykopaten blir därmed en vinnare varhelst den dyker upp. Och av det skälet öppnas också många fler möjligheter att begå hela spektrat av brott för dessa anpassningsbara opportunister. Och med den totala känslokylan och andra nyss nämnda egenskaper såsom empatilöshet, samvetslöshet och så vidare, så finns det inga spärrar och inga hinder för kriminella handlingar och naturligtvis kan psykopaten inte känna den oro som en normal kriminell känner om han inte ägnar sig åt sin inövade "specialitet".

Psykopaten "flyter" alltså omkring och känner sig bokstavligt som fisken i vattnet alldeles oavsett vilka miljöer den söker upp och oavsett vilka brott han begår i dessa nya ovana miljöer. Och det som för andra kan kännas nervöst är för psykopaten endast ett spännande, stimulerande tidsfördriv (se punkt 3. behov av spänning/blir lätt uttråkad, punkt 9. parasiterande livsstil och punkt 10. saknar realistiska långsiktiga mål), som framkallar en kick.

Opportunisten i psykopaten tillsammans med empatilöshet, morallöshet, samvetslöshet och den parasiterande livsstilen skapar alltså alla de förutsättningar som krävs för en kriminell mångsidighet och som också genererar den. Psykopaten är således alltid vaken på att roffa åt sig något i varenda situation och från varenda person som kommer inom räckhåll. Observera att det inte behöver handla om pengar, saker eller värden som kan omsättas på en marknad. Det kan lika väl vara att roffa åt sig andras känslor, stöd och sympati, vilket kan utnyttjas mot annan person). Psykopaten finner detta lika spännade varje gång. Det ger livet dess innehåll och krydda istället för att frambringa oro, rädsla och ångest för att åka fast. Psykopaten behöver med andra ord aldrig den känsla av trygghet som den vanlige tjuven eftersträvar när vid sina väl inövade inbrott, där varje nytt brott bör vara likt de tidigare.

Psykopaten skulle finna det enformigt och tråkigt att upprepa samma typ av inbrott varje gång. Över huvud taget är den typen av stölder ganska ointressanta för psykopaten eftersom ägare eller utomstående helst inte ska finnas i närheten av brottsplatsen. Psykopaten vill mycket hellre stå öga mot öga med sitt offer, antingen för att dupera och manipulera offret eller för att skrämma det från vettet, men framför allt för att mäta sina krafter mot offrets och för att vinna den kampen. Likväl är psykopaten ändå inte främmande för att begå ett vanligt inbrott, men det kan begås av så tiviala skäl som att han hoppas hitta lite mat och cigaretter, som han för tillfället råkar sakna och kanske i förbifarten rafsa åt sig lite kontanter och med chansen till en bonus i form av några juveler, för psykopaten har inga skrupler, lever i nuet och tänker vare sig på framtid eller konsekvenser.

Alla dessa egenskaper sammanlagda gör att psykopaten aldrig specialiserar sig särskilt mycket även om den kan ha vissa favoritnummer i sin repertoar. Vanligtvis handlar det då om olika bedrägerier, som nu med internet givit dem en helt ny arena att spela på. Och givetvis ägnar de sig åt så kallat sol-och-vår, antingen rent tillfälligt eller som favoritsyssla. Det sistnämnda är ett faktiskt ett brott som knappast begås av andra än just psykopater. Det är alltså sådana brott som sällan leder till åtal, till skillnad från de brott en liten minoritet paykopater föredrar, rån, utpressning, systematisk misshandel, sexuella övergrepp och i mycket sällsynta fall mord.

För att göra det åskådligt kan man tänka sig följande exempel på mångsidigheten:
Om psykopaten är en specialiserad bedragare (ganska typiskt psykopatbrott) och plötsligt behöver åka till en annan stad, då stjäl han sannolikt rent impulsivt en bil. Om polisen försöker stoppa honom gör han sig skyldig till fortkörning och vårdslöshet i trafik och han är inte främmande för att preja polisbilen av vägen även om de troligen skulle skadas eller avlida och han är inte ens intresserad av att ta vederbörlig hänsyn till medtraffikanters väl och ve i sin iver att komma ifrån poliserna. När poliserna har skakats av tar han in på ett hotell i falskt namn och i egenskap av "förmögen direktör" eller liknande äter han gott och dricker gott, samt uppger att han ska bo på hotellet hela veckan. Men när den tiden ännu inte har runnit ut är han redan långt borta och notan obetald.

Det är den totala hänsynslösa egoismen som styr, liksom det som tillfället bjuder. Fet är detta som leder till att många olika sortes brott begås i ett enda svep och med sådan kvickhet att man lätt ser det som en okontrollerbar impulsivitet. I själva verket handlar det om en total fokusering på stundens möjligheter och en improvisationsförmåga driven till "konst".

*  Länkarna är bara som en illustration till hur det kan gå till, utan att för den skull utpeka personerna som psykopater!