Psykopaten skaffar sig lätt nya partners och tröttnar ofta lika fort på dem. De använder sig av sin insmickarande vältalighet när de etablear nya förhållanden och får den nya partnern att känna sig mera älskad än den någonsin har gjort tidigare.

De har ofta flera förhållanden på gång samtidigt och spelar hela tiden dubbelspel (inte bara när det gäller kärleksrelationer utan i alla slags sammanhang). De får fler barn än genomsnittet och med olika partners.

Psykopater har oftast också haft många adresser på kort tid, vilket brukar beskrivas som vagabonderande lisstil.

Denna ombytlighet beskrivs också som promiskuöst sexuellt beteende och förklaras ofta felaktigt med psykopatens behov av spänning. I grund och botten handlar det i stället om psykopatens oförmåga att känslomässigt knyta an till andra personer, vilket bottnar i oförmåga att känna empati.

När psykopaten väljer en partner är det utifrån andra urvalskriterier än kärlek och handlar bara om att få sexuella behov tillgodosedda och möjlighet att utnyttja partnern på ett eller flera sätt (parasiterande livsstil). Ofta rör det sig om ett rent parasiterande, ibland ett behov av att få tak över huvudet, men aldrig om kärlek.

Psykopaten testar alltid gränserna och går den för långt i sin ondska, med psykisk och/eller med fysisk misshandel, ibland våldtäkt, kan den be om förlåtelse, bedyra att det aldrig ska häända igen och påståenden om att älska partnern obegränsat bara för att nästan genast börja om med nya övergrepp. Allt detta ombytliga beteende mot partnern bryter ned partnern och gör den allt mera kraftlös ju längre tiden går.

Resultatet av allt detta kan bara bli ett: många kortvariga förhållanden.