Vårt intryck

Psykopaten ger ofta intryck av att vara väldigt impulsiva. Det är som om det är ögonblicket och tillfället som styr. 

Då psykopaten lätt tröttnar på vardagens enformiga sysslor och saknar känsla för ansvar kan den plötsligt lägga allt åt sidan för att genast ägna sig åt något som känns mera spännande. Ofta är det sådant som andra sedan får "städa upp".

Psykopaten vill alltid ha något av andra, oavsett om den har rätt till det eller inte, och den tar varje tillfälle i akt, snabbt och lika överrumplande som affekterna kan blomma upp.

Psykopaten lever helt i nuet utan någon tanke på framtiden, som om den går med skygglappar för ögonen utan att se konsekvenserna eller ägna alternativa handlingssätt någon tankemöda. Den griper tillfället i flykten, impulsivt och tanklöst. Som explosiva bulldozers bryter den sig fram i samhället helt utan hänsynstagande.

Andras möjligheter till påverkan eller fredande är mycket små, speciellt som de ofta också överraskas av psykopatens plötsliga nycker.
Det får oss att uppleva det som om psykopaten handlar helt utifrån plötsligt uppkomna impulser.

När en psykopat med missbruk vill ha sitt rus, då skall det ske omedelbart. Den tar det den vill ha, utan att fråga eller mot tomma löften om gentjänster, samt ofta utan att invänta svar.

Är allt så impulsivt?

Psykopaten som plötsligt inte står för vad han (eller hon) har lovat utan gör precis tvärt om, är det impulsivt? Nej, det är det naturligtvis inte. Han eller hon menade aldrig vad som lovades.

Vid en konfrontation med detta kan han (vanligtvis) plötsligt fara ut i hot och affekter, är det impulsivt?
Nej, det är bara taktik, ett överrumplande skrämskott, låt vara han är kapabel att sätta sina hot i verket.

Ett fysiskt slag som kommet som en blixt från en klar himmel, det är inte impulsivt, det är en beräknad handling. Det handlar om medvetenheten om att ett sådant slag träffar säkrare och hårdare just för att det kommer oväntat.

Psykopaten som plötsligt och utan synbar anledning överger arbete och familj och försvinner från orten utan att säga något om varför eller vart det bär hän, är det impulsivt?

Arbetet betydde ingenting och familjen kände psykopaten inte för mer än för vilka andra saker som helst. Familjen var bara en rekvisita som inte längre behövdes och kunde kastas bort när bättre möjligheter visade sig finnas någon annanstans. Är det impulsivt? Nej, inget betydde någonting efter att det hade spelat ut sin roll.

Psykopaten som hänför oss och visar sig tycka precis som vi, ha samma värderingar, samma intressen, smak och vanor visar plötsligt upp en helt annan sida. Vi har då förbrukats, eller kanske helt snärjts i psykopatens nät. Är det en impulsiv kovändning?
Nej, det är bara den sanna sidan som psykopaten visar fram den inte längre behöver döljas för att utnyttja oss!

Den snälle trevlige personen som plötsligt svänger om och avslöjar sig som en sadist, skoningslös bedragare, våldtäktsman eller mördare gav inte efter för impulser. Det var bara den nödvändiga förklädnaden som kastades av.

Slutsatsen

Det impulsiva som vi ser är inget annat än den ena halvan av den fulla sanningen.