Varför ljuger de?

För en psykopat finns det inget värde i sanningen .

Lögnen är avsevärt mera framgångsrik. 
Pykopaten bygger sig falska identiteter och spelar på människors känslor, öppnar dörrar till deras innersta och får dem att känna tilltro. Men allt är en chimär. Allt är falskt. Allt är lögner.

Psykopaten är en mytoman, men till skillnad från den äkta mytomanen har han onda avsikter, allt han företar sig skall gagna honom på något sätt. Han är fullständigt hänsynslös i sin egoism och lögnerna står ständigt i denna egoismens tjänst.

Bland de vanligaste lögner som kommer från en psykopat är att tala illa om andra. Inte sällan anklagas dessa för olika former av moraliska brister eller klandervärda beteenden och handlingar. Sådana lögner är inte bara till skada för den som förtalas utan direkt förödande för den som får höra dem. Dessa lögner har nämligen ett alldeles speciellt syfte, nämligen att indirekt och på ett mycket försåtligt, listigt och svårgenomskådligt sätt framhäva sin egen förträfflighet och därmed kommer åhöraren att få en falsk bild av psykopaten såsom varande en ärlig, skötsam och genuin människa, fast sanningen är den raka motsatsen.

Hur ljuger de?

Psykopaters lögner ändras om från stund till stund och är aldrig identiska vid två olika tillfällen.

Den som en gång har börjat att ifrågasätta en psykopat får snart höra en annan variant, som ändras lika plötsligt om även den nya utsagan ifrågasätts.

Psykopaten har en hel arsenal av lämpliga lögner, ett helt skafferi av historier att ösa ur för att påverka andra.
Det är inte så att han eller hon alltid och hela tiden hittar på nya lögner. De återanvänds, men alltid i ny tappning på ett framgångsrikt koncept.

Effekten på åhöraren

Den otränade åhöraren blir förvirrad och ovan som den är vid att en person ständigt ljuger om allt börjar den ofta tvivla på sig sjlv i stället för på psykopaten. Vem förväntar sig meningslösa lögner, som det ju ofta är, och vem förväntar sig att de uttalas med lugn och säker stämma utan darr på rösten och utan att man ser minsta oro hos lögnaren att han ska avslöjas?

Ibland kan lögnerna kännas underhållande och där föds nog en del av den charm (som beskrivs i punkt 1. Talför/ytligt charmig) men lika väl är det mycket ytligt. 

De vanligaste lögnerna

I en relation är det synnerligen vanligt att psykopaten förtalar partnerns anhöriga och vänner. Dessa lögner uttalas gång på gång och som vattnet urhålkar stenen har snart dessa lögner lett till att partnern slutar umgås med tidigare vänner, syskon och föräldrar. Därmed är partnern isolerad och lättkontrollerad och helt i psykopatens våld. Därefter startar ett systematiskt nedbrytande av partnerns självuppfattning och självtillit. Den sanna sidan av psykopaten blir nu uppenbar, nedsättande okvädningsord, explosivt humör, misshandel, ibland våldtäkter och otrohet mitt framför ögonen på partnern, med mera.

På en arbetsplats handlar det mycket om lögner om arbetskamrater, både inför de andra och inför chefen. Chefen får också höra hur förträfflig psykopaten är, hur skicklig den är på arbetet och i alla andra sammanhang. Psykopaten påstår ofta att det det är han/hon själv som gjorde det och det, fast det i själva verket var någon annan som utförde sysslan. Inte sällan börjar psykopaten efter en tid betraktas som skrytsam.

Eftersom psykopaten alltid kommer i konflikt med andra dras också andra in i dessa konflikter Då levererar psykopaten en uppsjö av lögner om den som psykopaten ligger i konflikt med. De som får höra dessa lögner är allt från offrets vänner (i den mån sådana finns kvar), grannar, arbetskamrater, chefer, läkare, socialassistenter, poliser och domstolar, för att nämna några exempel.

Otaliga är de berättelser som handlar om att psykopaten är den som blir trodd i stället för offret. Skälet är bland annat att så få är tränade i att se bakom masken.
Det är inte heller många som förväntar sig att personen (som är så "trevlig") kan vara en psykopat. Och de flesta har endast en diffus uppfattning om psykopati och personlighetsstörningar och det är inte heller något som människor i allmänhet funderar över såsom något vanligt förekommande. Man tvivlar således inte på den så övertygande och charmerande psykopaten.