Det enda man kan lita på är att man aldrig kan lita på psykopater. Som tidigare visats (se 4.) bryr sig psykopaten inte om sanning och sanningars värde. De är lögnens folk, som en del uttrycker sig.

Lögnen är psykopatens verktyg, men inte ens då lögnen är onödig finner psykopaten något värde i sanningen. Med en självbild som låter psykopaten uppfatta sig som mera unik än någon annan och medmänniskor reducerade till levande ting (se 2.) finns heller ingen anledning att vara ärlig och tala sanning inför en sådan omgivning.

Psykopaten saknar helt förståelse för ordet ”moral”. Den vet inte riktigt vad ordet som sådant egentligen betyder. Den kan ta ordet i sin mun, vet hur det ska brukas, men begriper inte riktigt innebörden. Därför finns det inget fel i att ljuga och därför, i sin egen värld, är det också alltid ”moralisk” rätt att förse sig med det som andra har.

Denna ”rätt” att parasitera gäller gentemot alla andra, men ingen har rätt till motsvarande gentemot psykopaten, det är dömt att misslyckas (och den som försöker kanske får höra psykopaten tala ”moral”).

Att alltid vara ute efter att parasitera och utnyttja, stjäla och lura till sig något, det förutsätter såväl lögner som ett bedrägligt och manipulativt beteende. Det är psykopatens livsstil.

Psykopaten är så att säga alltid ute efter något som någon annan är i rättmätig besittning av. Det kan vara pengar eller andra materiella tillgångar, lika väl som integriteten, hedern eller kanske livet självt.
Att tillskansa sig sådana värden kräver just sådana egenskaper och de har ofta utvecklats till perfektion. Det kräver känslokyla och hänsynslöshet och utan förmåga att känna empati eller samvetskval, finns heller inget som står i vägen, inte ens våld.
Hela samvaron, varje möte och varje samtal med en psykopat handlar om detta.

Anfallet

När psykopaten tycks förstående, medkännande och deltagande är det ingenting annat än ett manipulerande av oss till att känna förtroende för och lita på psykopaten. Det är också då som psykopaten sonderar oss, värderar oss och kartlägger våra svaga punkter. Det är då som vi har blivit utsedda till offer och är mogna att attackeras, såvida psykopaten inte plötsligt följer en annan impuls och överger oss för ett bättre byte.

En attack från en psykopat kan gå oss spårlöst förbi. Ofta är det på det viset. Då kan det handla om att vi duperas, med charm, lögn och manipulation, till att på något sätt gå psykopatens ärende som ett villigt, men oskuldsfullt ovetande verktyg åt psykopaten. Att så att säga göra den en drängtjänst, och det är påfallande ofta ”vardagspsykopater” som utsätter oss för sådant. Speciellt utsatta personer är chefen på arbetet, eller någon annan överordnad eller inflytelserik person, läkare, politiker och myndighetsutövare, såsom till exempel socialassistenter, poliser, nämndemän och domare i domstolar.
Gemensamt för dem är att de i något avseende har makt och det är den makten som psykopaten då utnyttjar. Gemensamt är också deras ytterst brisfälliga kunskap om störningen, frånvaron av vaksamhet på den och avsaknad av beredskap att hantera den.