Man skall inte förledas att tro att psykopatens sexualdrift är så mycket starkare och så mycket mera pockande än för andra. Många påstår att det promiskuösa beteendet handlar om spänningssökeri, vilket bara till viss del kan vara förklaringen. Nöjer man sig med den förklaringen då missar man hela essensen i psykopatin.

Det promiskuösa handlar istället om något helt annat.

Något annat

Psykopater är opportunister, som utnyttjar varje till buds stående situation för att få sina behov tillfredsställda, även de sexuella. Psykopater har också ett behov av att detta sker mer eller mindre
omedelbart.

Det finns ett starkt narcissistliknande inslag hos alla psykopater. Detta innebär att de bara älskar sig själva och att vara förmer. Att hysa några känslor för andra är för dem helt omöjligt.

Psykopaters egenbild (se punkt 2. Förhöjd självuppfattning/grandios) kräver sin bekräftelse. Men ännu mer leder denna självbild till att alla andra människor förtingligas, det vill säga att de får samma status som alla andra saker i deras omgivning och därmed är psykopaten den enda riktigt levande
människan i sin egen föreställningsvärld.

Psykopater är också renodlade parasiter (se punkt 9. Parasiterande livsstil). Sexuellt tar sig detta olika uttryck hos kvinnliga och manliga psykopater beroende på de olika könsrollsmönster och könsrollstänkanden som allmänt förekommer.

Den kvinnliga psykopaten utnyttjar det sexuella tillfället till att få ”låna” pengar. Det sexuella mötet blir sålunda en slags förtäckt prostitution.

Inte heller en helt öppen prostitution drar sig de kvinnliga psykopaterna för, eller att erbjuda sexuella tjänster mot gentjänster av olika slag, eller för att bara påverka en person i lämplig riktning (se punkt 14. Impulsiv och punkt 15. Ansvarslös).

Bland prostituerade är psykopater mycket starkt överrepresenterade, vilket tyvärr aldrig omnämns i debatten om sexhandel (se ”Sexhandel” under rubriken SÅ FUNKAR DE).

Till sist, att binda sig vid en partner, eller vid en enda partner, för ens en kortare tid kan det knappast finnas några starkare skäl till när man bara älskar sig själv (se även punkt 17. Många kortvariga äktenskapslinande förhållanden).

I ondskans tjänst

Psykopaters känsloliv är synnerligen flackt. Men man måste också se deras känsloliv som ett slags omvänt känsloliv, som ett slags negativ av normalt mänskligt känsloliv. Endast så kan ondskan förstås. Endast så kan njutningen i att skada andra göras begriplig.

Det sexuella beteendet kan ställas i denna ondskas tjänst och är där ett av de kraftfullaste vapnen.

Otrohet kan användas i avsikt att kränka en partner eller att förföra någon annans kvinna/man bara för att kränka hennes/hans partner och så split och söndring mellan dem utan avsikt att själv ingå någn varaktig förbindelse med den utnyttjade kvinnan eller mannen.


Sammanfattning


Kan man inte älska någon annan är urvalskriterierna vid val av partner någonting helt annat än kärlek. Är det inte kärlek som styr, då är det inte heller så viktigt vem som blir sexualpartner och detta leder till en
promiskuös hållning.

En sådan relation som man normalt har till en partner
vilar på känslor för varandra, men då psykopaten inte kan känna något sådant utan i stället enbart uppfattar relationen som att partnern är någon som den hela tiden kan få något av, allt ifrån husrum till sex,
kommer relationen att bestå i ett ensidigt utnyttjande utan att det väcker något obehag (se punkt 6. Saknar ånger och skuldkänslor). Samtidigt finns heller inget hinder att hålla igång flera ”förhållanden” samtidigt. Det är tilloch med praktiskt.

När det inte finns mera kvar att suga i sig går psykopaten sin väg till någon annan att parasitera på och att charma med tomt smicker, ty psykopaten är mycket medveten om vilka ord som öppnar dörrar (se punkt 5. Bedräglig/manpulativ), men inte vad orden känslomässigt står för.