Självbilden

Ett av de viktigaste dragen som gör psykopaten till det den är, är egocentriciteten. Och den är total.

Denna självcentrerade inställning genomsyrar psykopaten i allt och gör att den ser sig som överlägsen alla andra och en känsla av att vara unik på ett sätt som saknar motstycke hos den övriga mänskligheten. I sin egen värld blir psykopaten den enda verkligt levande och alla andra utgör endast ett slags levande föremål utan värde.

Den logiska följden

Att tillmäta dessa ”föremål” några rättigheter blir med psykopatens synsätt helt ologiskt, liksom att tillstå att dessa kan ha rätt i någonting, att de skulle kunna veta bättre eller att psykopaten skulle vara tvungen att ta hänsyn till dem.

Dessa ”föremål” har satt upp regler, normer och lagar åt sig själva. Sådana regler, normer och lagar kan bara gälla för dem själva, men aldrig för psykopaten, även om det ibland kan vara att föredra att följa dem.

Föremål skall kontrolleras och det gör psykopaten med den rätt som följer på att vara den enda riktigt levande människan. Kan inte denna kontroll upprätthållas, drabbas psykopaten på olika sätt av dessa bångstyriga föremål och deras regler eller illvilja och därför är de fiender mot vilka psykopaten måste föra en ständig kamp. Att vinna varje sådan strid upptar all uppmärksamhet, legitimerar varenda lögn och ställer "långsiktiga" mål i skuggan.

Här bör inskjutas att när man säger att de saknar långsiktiga och realistiska mål bedömer man dem efter mänskliga måttstockar. Vill man förstå dem, kan inte sådana användas. Ur deras perspektiv finns dessa "långsiktiga" och "realistiska" mål i högsta grad, att parasitera och att utvecka den livsstilen till en konst (se punkt 9  och 13). 

Allt psykopaten gör blir därför helt rätt och det finns inget utrymme för skuldkänslor, skamkänslor eller dåligt samvete.

Var gång han/hon vinner en framgång bekräftas och förstärks den grandiosa självbilden lika mycket som behoven och aldrig grumlas bägaren av smolk för att detta skedde på andras bekostnad, tvärt om. Här finns således inget utrymme för någon empati för medmänniskor och därför inte heller någonting som kan frambringa olustkänslor för vad han/hon ställer till med gentemot andra, snarare fylls psykopaten med välbehags- och lustkänslor när dessa lider skada. Man kan säga att hjärnans belöningssystem får en kick. Dessutom är det ju inte ens psykopatens fel att andra misslyckas, förlorar kampen och lider skada och därför försvaras handlingarna energiskt och psykopaten uppfattas som påstridig, arrogant och dominerande.

Resultatet

Den logiska konsekvensen är att psykopaten inte låter sig förändras. Det märkliga är att vissa tror att sådant går att behandla. (Se PSYKOPATI , som schack!)